Jay-Jay Johanson har dock aldrig riktigt slagit igenom som The Knife har gjort, han har mest hållit sig i skymundan. Hans Debutplatta "Whiskey" släpptes 1996 men fick aldrig den uppmärksamhet den förtjänade här i Sverige. Men den gjorde succé i Frankrike och klättrade snabbt uppför listorna och Jay-Jay är numera kändis i Frankrike. Tur att fransmännen och fransyskorna har bra musiksmak! Redan här så får vi ett smakprov på den ljudbild som skall komma att prägla hans senare alster; Lounge, chill-out, Jazz, trip-hop, film noir och en stor dos melankoli.
 |
| Omslaget till Whiskey. |
Mest påtagligt är allt detta i öppningsspåret "It hurts me so" som präglas av loopade trip-hop beats, dramatiska, smått bondiga filmnoir-stråkar, deppigt låtskriveri och Jay-Jay's tydligt melankoliska sätt att sjunga på och även på det femte spåret "Im Older Now" , som även råkar vara min favoritlåt på hela plattan, bryter sig trip-hopen ut ordentligt och arrangemanget tycker jag påminner väldigt mycket om Björk's Hyperballad: Fina stråkar, loopade beats och Jay-Jay som sjunger om hur det var att vara ung och stilig:
"I use to be swinging the girls 'cross the floor
And I use to be a lover like no one before and all the girls whispered and giggled and blushed when I passed but I know it's true that good things never last cause I'm older now
much older than I was, when I was young"
Men är detta bra? Ja, det tycker jag. Säga vad man vill om Jay-Jay's ibland överdrivna melankoliska röst och låtskriveri, men det är nog bland det bästa i musikväg härstammandes från Sverige som jag någonsin hört. Han har dessutom släppt åtta stycken studioplattor sedan Whiskey, så gillar man inte det här, så finns det säkert något annat som han släppt som man garanterat kommer att gilla.
