För några månader sedan så bläddrade jag igenom mitt instagramflöde i vilket min vän hade lagt ut ett videoklipp och skrivit "I afton: TRST." När jag frågade vilka det var som spelades i bakgrunden och han -för att vara retsam- inte ville svara på frågan så skred jag till verket med att fråga cyberspace om vad TRST stod för, och efter några sekunder så kom det till min kännedom att TRST var titeln på ett debutalbum som en kanadensisk musikgrupp vid namn Trust hade släppt. Efter ytterligare några minuter så visste jag att Trust bestod av Robert Alfons och Maya Postepski, den sistnämnda en medlem i en av mina favoritgrupper Austra. Efter några lyssningar så var jag helt fast. Trust var det enda som jag lyssnade på de kommande tre veckorna.
Nu har det gått två år sedan TRST släpptes och duon är nu ett soloprojekt då Maya valde att satsa på Austra istället ganska kort efter utgivningen av TRST. Men det hindrade inte Robert ifrån att under de två åren spela in nytt material. Resultatet blev Joyland som släpptes för mindre än en månad sedan. Som titeln antyder så är den här plattan betydligt gladare än föregående. Borta är det mörker och atmosfär som präglade ljudbilden på TRST, och kvarlämnat är ren och skär synthpop. På Joyland verkar fokuset omedvetet ha legat på att skapa ett mer lättilgänligt sound som tråkigt nog resulterat i en medioker, om inte tråkig platta. Det känns som att den synthpopen som Robert ämnat göra inte går hand i hand med den glada färgpaletten som återfinns på Joyland. Det är lite som att försöka göra om alla låtarna på The Knife's Silent Shout till durlåtar: det hade kanske gått, men man skulle fått bli tvungen till att ändra upplägget och stilen på låtarna en aning. Det resulterar i att Joyland tyvärr låter som en lättsam och dålig kopia av TRST även om vissa låtar som t.ex Capitol eller Are We Arc? står ut ljusår ifrån resten av låtarna på plattan. Jag saknar basen, tyngden på beatsen, riktigt bra och vackra refränger och snygga melodier. Sånt som återfanns i låtarna Shoom, The Last Dregs och Bulbform. Joyland är förmodligen en okej platta, men verkligen inte som en uppföljare till TRST. De satte ribban för högt helt enkelt.
Jag är besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar